Tystnad och osynlighet

Jag började tänka på Mr.Big igen. På fredag blir det två veckor sedan han hörde av sig sist. På lördag är det två veckor sedan jag publicerade min dikt här på bloggen. Och jag vet att han har läst den. Och då började jag fundera på hur han reagerade. Håller han sig undan för att han skäms och insett att han sårat mig mer än vad han trott tidigare? Eller håller han sig undan för att han är förbannad för att jag skrev att hans telefonsamtal mitt i natten fick mig att känna mig billig? Det värsta är egentligen tystnaden och osynligheten. Herregud, jag jobbar flera dagar i veckan på wasa, och någongång under tiden jag jobbat måste han gått förbi och sett mig. Varför har du inte kommit in? Det var på tiden att du fick veta sanningen om hur jag känner.
Vilken tjej skulle inte känna sig billig om en kille bara ringer i fyllan och frågar om "han får ligga bredvid henne inatt"? Sen på morgonen då han vaknar låtsas han som om ingenting har hänt, som att man bara har en helt naturlig vänskap.
Från där jag kommer är varken det kärlek eller vänskap. Det är osäkerhet.