kanske obetydligt

Jag kluddade ner en dikt inatt, när jag inte kunde sova. Jag har inte ändrat ett enda ord.


Kärlesförklaring

Jag kan inte trolla
men jag hoppas
att du en dag ska förstå
att jag såg dig,
och tog ner dig på jorden,
då och då.

Jag är ingen speciell,
men jag är någon,
som såg att du hade
ett hjärta av guld
inbunden i någon
som med andra blev osäker
på dess betydelse
för andra

Men jag har inte nog med kraft
för efter varje fall
tär det,
så hårt.

Det finns inga tårar kvar att fälla,
inte heller mer ord att säga,
när jag inte ens får en chans,
att vara någon för dig,
och ditt liv.

Jag är inte längre ett telefonsamtal
bort
för med tiden fick det mig
att inse hur billig jag egentligen
var.

Jag kan säga,
Jag älskar dig,
med inte ens de orden
skulle kunna tränga igenom,
din bubbla du så medvetet
placerat mellan oss,
när det inte är ömsesidigt

Nu när jag insett
att du bara vill vara min vän,
är stunden kommen.
Nu lämnar jag dig,
och våra minnen,
bakom mig.
Nu ska jag bygga upp
mitt trasiga hjärta,
och fylla den med nya minnen,
med någon som ser mig,
för den jag är.

Jag vill och kan inte vara din vän.