ett skepp kommer lastat med... höstdepp

Hade ställt alarmet på 8, men jag snoozade fram till nio, och då frågade jag mig själv om det ens spelar någon roll om jag vaknar idag. Så jag somnade om ett tag, men vaknade av mig själv 09.40 och då kom jag på att jag faktiskt har en del skolarbeten som jag bör vara klar med till ikväll.
Jag hatar hösten/vintern. Även fast jag inte vill det så blir jag väldigt låg. Egentligen har jag väl inget skäl till att bli låg. Fast det är knappast bara jag som brottas med hösten/vintern.
Jag ska skriva om min responstext, för jag pallar inte att skriva om det jag börjat skriva om. Det är bara självplågeri.

Nu är det dags att bli glad igen. Visst är det dags att sluta tänka för mycket och leva i nuet? Jag tror det. :)