Respons

I veckan fick i en uppgift att ta ett ord, som verkligen känns aktuell för mig. Jag tog minnen och skrev en dikt, direkt från min verklighet, och jag har fått jättefin respons från klasskamraterna, att den berörde och att de själva kunde känna igen sig, och det är ju exakt det jag vill med mitt skrivande. Att beröra och väcka en känsla i en helt annan människa. Det är ett magiskt ögonblick då man lyckats med det och får veta det. En liten del ur "minnen":

"Jag minns första kyssen. Du tog mig till stjärnorna och tillbaka. Jag minns din blick, den som avslöjade att du såg mig, och tyckte om mig, just för att jag är jag.

Jag minns då jag satt i ditt knä ute på balkongen, du höll dina armar runt mig. Vi skapade figurer av moln, medan första snön föll på vår nakna hud. Det var kallt, men vi värmde varandra."