late night talk

Jag hade lagt mig ner och börjat se sex and the city. När jag låg där började jag tänka på min Mr.Big igen. Jag hade faktiskt börjat gå vidare. Börjat tänka att jag faktiskt klarar mig utan han. Men nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Tänker han på mig fortfarande? Saknar han våra middagar och filmkvällar? Men framför allt, saknar han mig? Fortfarande kan jag inte förstå vad jag gjorde fel. Han verkade tycka om mig så mycket, med tanke på alla nätter vi spenderat tillsammans, alla underbara middagar tillsammans, och alla sms han skickat. Det var som att en bomb slog ner och VIPS var jag inte intressant längre.
Fortfarande går jag in minst tre gånger per dag på hans facebook-sida, för att kolla på hans bilder, eller bara för att gå in. Då känns det som att jag är nära han, som att jag andas samma luft som han.
Min hjärna tycker inte om han, jag vet inte om det är för att jag övertalat den att ogilla han eller att det bara är så, han behandlar inte mig som jag bör behandlas. Men mitt hjärta är fortfarande lika kär i han, som första gången jag träffade han. Bara vid tanken på han slår mitt hjärta extra fort.
Någon har sagt att det tar dubbelt så lång tid att komma över en kille som de man träffat han. Vi har träffats från och till i tio månader, är det så, att jag från och till i tjugo månader kommer vara helt fucking in love i han? Det har gått 4 veckor sedan vi sågs sist, en vecka sedan vi sa hejdå på riktigt. Har jag över ett och ett halvt år kvar att vara kär i han?

Det är grejen med sex and the city. Man börjar tänka för mycket.