Det är dags att glömma honom nu.

Mitt i allt roligt ska det ju förstås komma något tråkigt, fast det tråkiga ser jag även som en frihet på något konstigt sätt.

Jag har brutit mig loss från han jag trodde var min Mr.Right. Vi har träffats från och till i ett år, och jag var verkligen så kär i honom. Nästan så kär att jag skulle kunna ha gjort allt för honom. För några veckor sedan sov han hos mig och då sa han "Jag önskar att det vore vi." "Kan det bli vi?". Idag fick jag veta av honom att han inte ens kom ihåg att han sagt det. Och att han inte menade det. Sen har han mage och säga "Förlåt".
Okej, jag kanske inte är någon speciell. Men jag är en människa, jag har ett hjärta, jag förtjänar att förtjänas med respekt. Eller?
Det är dags att glömma honom nu. Han förtjänar inte mig. Vi har ändå ingenting gemensamt. Jag är bara kär i hans yttre, faktiskt. Hade han inte haft "knorren" hade jag aldrig ens tittat åt han håll.
Gaynor Gloria - I will survive