Back in town!

När tågchauffören meddelar oss att "om några minuter rullar vi in till Stockholms centralstation" kan jag inte annat än le. Borta bra men hemma bäst säger man, och jag håller med. Nu sitter jag i min lägenhet med en mildare sockerchock och pyjamas. Mycket härligt.
Under fredag och lördag har jag lärt mig bland annat versmått. Det var jätteintressant. Visst ni att varje dialog vi för med varandra kan man hur lätt som helst skriva i blankvers (Shakespeare använde sig mycket av blankverser) och att det skiljer så mycket på vilken dialekt man har?
Jag måste berätta en annan sak också. Först vill jag bara säga till er läsare att ni som inte tror på detta lika gärna kan sluta läsa från och med Nu!

Vanligtvis brukar jag dela rum med min klasskamrat Teresa. Men denna helg kunde hon inte komma och det resulterade i att jag fick betala lite mer, och bo själv. Vid tio slutade jag skriva och bestämde mig för att sova istället för att gå upp till allrummet och slökolla på tv. Jag somnade direkt. Jag vet inte vilken tid på natten detta hände, eftersom att min mobildisplay var helt svart (av en anledning jag inte vet). Jag började frysa. Helt plötsligt var det kanske.. minus 20 i mitt rum. Jag skojar inte. Jag låg med långbyxor, långärmad, en tjock filt och ett duntäcke, men jag frös, så in i helvete mycket. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Vid dörren såg jag en kvinna. Jag kunde inte se ansiktet, det var som att hon inte hade ett ansikte. Men hon var lång, närmare 2 meter och bar en väldigt gammal klänning, jag kan tänka en från 1800-talet. Och hon viskade "Cecilia". Jag var så rädd, försökte skrika men jag kunde inte, det gick inte, jag var helt plötsligt stum. Hur länge detta varade vet jag inte. jag tryckte på alla knappar på mobilen, jag ville ringa mamma. Sen försvann hon, och det blev åter normalvarmt i rummet och jag började svettas och en tung luft som hade bildats försvann bara. När jag vaknade på morgonen ville jag bara ut, ut ur rummet. Jag var så jävla rädd. Jag gick till min lärare. Frågade om hon visste vem Cecilia var. Det visade sig att Cecilia var grundaren till Tärna folkhögskola som startats i slutet av 1800-talet. Hon har skrivit den vanligaste psalmen (kom inte ihåg vilken det var) och det var Cecilia som kom på "Mors dag". Min lärare sa att hon brukar hälsa på elever på deras skola väldigt ofta. Hon vakar över skolan, sa min lärare.
Visst så brukar min morfar hälsa på mig ibland, lägga fram saker på min byrå som jag tappat bort och brukar stryka min kind då jag är nervös, men då blir jag inte alls rädd. Men denna kvinna var.. så läskig på något sätt.