arg

Fredag-Lördag befann jag mig på skolan. Det var jättekul!, delade rum med min intressanta kristna kompis Teresa. Och jag kom i kläm med en annan klasskamrat.
Hon heter Ingrid, är 50+, tjock och brösten hänger ner till knäskålarna, bitter som fan. Hon vägrade recensera min krönika om otrohet på live-responsen, och predikade under fikarasten för hela klassen att "NORRLÄNNINGAR ÄR DUMMA, DUMMA, DUMMA, DUMMA! DE ÄR INAVLADE HELA BUNTEN". Då kan ni tänka att det sprack för mig. Jag tror att hon ska hoppa av linjen också. Thanks.
Natten till Lördagen, eller morgonen, hur som helst, vid 5-tiden på morgonen ringer min kärlek, min Mr.Right, eller vad man ska kalla honom. "Vi måste prata". Jag skrev ett sms till han för en vecka sedan där jag skrivit att han uppenbarligen inte menade sin kärleksförklaring för två veckor sedan eftersom att han inte hört av sig ett dugg. Han blev lite förvånad över att han väckte med (vem fan sover inte klockan fem på morgonen?), och skulle ringa nästa dag, alltså igår. Skickade ett sms vid halv elva tiden igårkväll. Inget svar, han har inte ringt. Han är ett svin.
Idag är det Söndag, klockan är runt 9. Lyssnar på högsta volym av My Chemical Romance eftersom att det är den hårdaste musik jag har. Nu ska jag städa, och vara jävligt förbannad ett tag. Skulle behöva åka iväg och boxas lite. Bli av med mig aggression.